— Ja, säger Agust Söderman, dom här bägge alarna ä som ditsatta av vår herre.
— Ja, säger Perssons Kalle, han har allt gjort bra mycke nytta, han mä!
— Måtte välan dä, så gammal som han ä! säger vaktmästar Loman.
— Hädar du, vaktmästare? säger Östergren. Dä skulle käringen din höra, så finge du flytta ur tvåmanssängen å ligga på sofflocket.
— Nej, inte hädar jag, å nog ä vår herre bra, men ett har han skapat åt helsike, å dä ä fruntimmerna! Men di här alarna har han satt bra! Nu gör vi fast vid dom, så vickar hon inte över utåt, om också vårisen kommer och tar bort stöttorna. Nu ta vi henne mä en levande gång. Ö—öpp! Ö—öpp! Ett tag te! Lägg fast!
— Fast ä dä!
— Ta spettet och baxa undan den där stenen!
— Håll räjt! Klart ä dä!
— Å så kommer hon igen! Ö—öpp! Ö—öpp! Tu blocks! Å nog ä dä för resten! — Lägg fast!