I stjärnstrött majestät välvs himlens kupa
och Svartklubbfyrens dubbelblixtar glimma.
Skylightet skimrar matt, belagt med imma,
ty i salongen sitta två och supa.
Jag står vid rodret och försöker rimma,
men näktergalen i min sångmös strupa
ger hesa toner blott, och icke djupa
med klangskön alt, som förr sig lät förnimma.
Dock — huru starkt och underbart ändå
att under stjärnor över svarta vatten