Just som gubben dök in i förstun, kom jag ihåg, att vårt ärende från början varit att köpa fisk.
— Hör nu, Isakson, det var sant, kan vi få köpa lite färsk fisk, ropade jag.
Han vände sig om.
— Ja, ja har just tagit opp abborrar för eget behov ur sumpen i da på morron, så dä går väl an — skulle dä va möcke?
— Ja, så där ett par kilo ungefär.
— Men ja vet inte redit, va di tar för abborrn nu — d’ä ont ätter fisk, ska ja säja.
— Ja, i Grisslehamn tar dom 70 öre, förklarade jag.
— Ja, men i Tälje tar di visst 80 — d’ä ont ätter fisk!
Rackargubbe!