— Nåväl, sir, jag sade hans excellens att jag i morgon på kvällen skulle ha den äran att för honom presentera...
— Presentera?...
— Min gamla mamma, sir.
Herr Grenander visade en beundransvärd självkontroll. Han stegade ut två diagonaler i rummet, men sedan ställde han sig framför Tom Feathertom och förklarade, att han var beredd.
— Jag skall göra, som du önskar, Tom, men tala i falsett kan jag inte, och om det malagassiska språket har jag, som du vet, inte den minsta aning.
— Det betyder ingenting, sir.
— Gör det inte?
Nu föreföll Tom åter en smula brydd.
— Jag har underrättat hans excellens om, att min gamla mamma, tyvärr, är dövstum.