— Det vet jag inte, min vän.
— Om ni ville sitta ner ett par minuter till, kunde vi kanske fundera ut det.
Om det allra minsta drag av despotism rymdes i Toms själ, borde det känt sig tillfredsställt med herr Grenanders ögonblickliga lydnad. Den schaggklädda emmans skrala fjädrar klirrade än en gång under den villrådige tidningsmannens nittio kilo.
Tom för sin del tände en cigarrett.
— Det enda påtagliga vi ha att hålla oss till i hela den här affären — utom herr Sirius — är en sönderslagen bil.
— Av chokladbrun färg.
— Precis. Eftersom alla försök att få tag på herr Sirius just nu förefalla tämligen utsiktslösa har jag försäkrat mig om bilen. Jag köpte den för en timme sedan av jordägaren, där vraket hittades, eller hans ombud. Då jag drog karlens äganderätt i tvivel, åberopade han en latinsk paragraf, som finns översatt i Kapkoloniens lagbok.
— Res nullius.
Tom spärrade upp ögonen.