Tom satte på sig den med hatten kombinerade peruken och tryckte på ringklockans knapp.
— Ni låter hälsa portiern att er släkting, den efterfrågade miss Villanueva, nu kommit till rätta, och att man inte vidare behöver göra sig något besvär för er skull.
— Men...
— Tyst, någon kommer.
Det knackade på dörren. Förste våningskyparen intog en så vördnadsfull hållning som gästen på hotellets dyraste rum har rätt att kräva, och Albert Grenander serverade sin av Tom Feathertom tilllagade lögnkaka.
— Är det tillåtet att fråga varför? sporde herr Grenander, sedan våningskyparen stängt dörren bakom sig.
— Man spionerar på er.
— Vem?
— Jag vet inte. Någon av don Ramons agenter förmodligen.
— Och denne agent?