— Se där. Jag kan våga mitt huvud på, att den som knyckt er tös inte låter henne gå ut på gatan. Att söka efter henne mellan husraderna skulle alltså vara precis lika fiffigt som att ro ut på sjön och leta efter er på landsvägen förlorade dyrgrip. Men den som är klok håller ögon och öron öppna och placerar en del av sitt rörliga kapital på sådana ställen där skvallret går, där whiskyn rinner och folk vänder insidan ut.
— Det är sålunda det enda vi ha att lita till? sporde herr Grenander bittert.
— Inte det enda, sir. Det finns någonting annat också, och det är det bästa av allt, något som gjort underverk mer än en gång, något som gör livet värt att leva, därför att tillvaron blir omväxlande som en hygglig roman.
— Vad är det, Tom?
— Slumpen, sir.
ÅTTONDE KAPITLET.
Slumpen.
— Vad tycker ni om stassen?
— Är det ert allvar, att jag skall ta på mig de här trasorna?