— Tvivlar ingen på, sir. Men just det där att få själva svikten på blandningen, att kolsyran sveper kring konjaksbuljongen som en karl lägger sina armar kring tösen, det är konst det och inte något hantverk. Har ni varit apotekare, sir?
— Nej, sir, det har jag inte. Your health, sir!
De båda herrarna drucko. Herr Sirius tömde, till Toms stora tillfredsställelse, sitt glas nästan till botten. Sedan mörknade han och tog sig om pannan.
— Jag är ett nöt, sade han kort.
— Var inte en hund mot er egen kropp, sir, bad Tom allvarligt.
— Blev ni inte ond för det där jag sa om apotekarn nyss?
— För ingen del, mr Leftham.
— Ser ni, jag kände en gång en apotekare, som... Och sedan berättade herr Sirius en lång historia, som inte har det minsta samband med denna skildring — på annat sätt än att den gav herr Sirius oupphörligt förnyade tillfällen att föra glaset till läpparna.
— Som ni ser, slutade herr Sirius, apotekarn var hygglig, men annars finns det gott om fähundar.