Då kan vi ju vänta till en annan afton, om du vill.
Nej, för all del — jag bryr mig inte alls om hela tillställningen —
Men — Aagot såg betydelsefullt och pröfvande på henne, som om hon misstänkt att Alie hade sina skäl att önska att bli lämnad ensam en afton — det är väl då riktigt säkert, att du går och lägger dig strax vi gifvit oss af.
Strax! Nej, jag ska följa er till båten och se er i väg först.
Och gå ensam tillbaka i mörkret?
Än sedan! Hur många hundra gånger har inte jag gått ensam om kvällarna hemma djupt in i svarta skogen?
Ja, hemma i Sverige, ja. Men här anses det opassande.
Och hvem ser mig? Jag går den lilla smala gränden direkt upp till hotellet. Där möter jag inte en katt en gång. Du vet väl, att aldrig någon människa är ute om kvällarna här.
Ja, jag tycker inte om det, sade Aagot. Men jag kan inte hjälpa det. Du får svara för dig själf.
Ja, tack ska du ha — hvem skulle annars svara för mig?