Du har kommit hit under mitt beskydd och jag är ansvarig för dig. — Det är bäst du börjar tänka på att packa dina koffertar, Aagot.
Men han hade valt ett mycket olyckligt ögonblick för att tala med Alie i detta ämne, ty hon var nu så ömtålig för det minsta vidrörande däraf, att hon råkade i uppror vid första ord.
Ni gör naturligtvis som ni vill, men jag stannar, sade hon i utmanande ton.
Stannar. Ensam vid en badort i Italien!
Ja, när ni tror er böra lämna mig ensam, så. När det inte är värre med ansvarskänslan —
Men inser du inte, att jag inte kan låta denna kurtis fortgå.
Hvad angår det dig? Jag har ingen annan än mig själf att svara för.
Och om jag vill störta mig, är det inte min rättighet? Hvad har du att erbjuda mig, efter du vill rycka mig från den enda lycka, som mött mig i lifvet. Tror du inte, att jag fått nog af att alltid vara en slängboll, som kastas hit och dit mellan er alla, som alltid ska stå alla till tjänst, men som vräkes undan i en vrå, när ingen behöfver mig.
Hvad i all världen menar du med det? frågade Aagot och Rikard, lika häpna bägge två.