Kom och drick te! ropade Florence’s stämma därnedanför.
Bra! Men hur ska vi komma ned? Vill ni, att jag kastar er ned, först den ena och så den andra?
Nej, vi stjäl oss igenom ett af rummen här, sade Harriet, och så komma vi ut i stora korridoren.
Och om alla ä inne, invände Alie.
Det gör ingenting — vi kan ju be om lof.
Visst inte, sade Serra. Följ bara mig! Och släpp inte.
Han tog de båda flickorna vid hvar sin hand och de gingo sakta, spejande mot de öppna balkongdörrarna till ett af de rum, som vette ut åt den loggia, där de befunno sig. De sågo en äldre dam gå och syssla i rummet och utan ett ord drog Serra dem med sig och de rusade alla tre som en hvirfvelvind igenom rummet och ut på andra sidan.
Han är alldeles komplett tokig i kväll, sade Harriet till de andra, då de åter kommo ned till tebordet.
Ja, det är sant. »Ho la mente piena di raggi e di follia», deklamerade han, vänd till Alie.