»Jo, jag såg dig inte på logen i går kväll, men du skall tro att där var gladigt.»
»Visst var jag på logen, jag var där ända till 10-tiden, men inte kan jag förstå var du höll hus.»
»Du kan väl förstå, att jag, som är nykommen, gärna vill se mig om lite, hur trakten är belägen. Jag var ute på en promenad och kom inte till logen förrän sedan du hade gått.»
*
Vid kvällmjölkningen, som inföll vid 6-tiden på aftonen, skulle så Malin, nu under Hildas eget överinseende, bibringas kunskap i mjölkningskonstens mysterier.
»Så skall hon ta det», förklarade Hilda med säker vana utförande handgreppet om spenen, mjukt och ledigt låtande en kraftig mjölkstråle strila ner i det ännu tomma spannet.
Malin försökte sig på att utföra konststycket, men det kom inte någon mjölk.
»Kanske att kon inte vill släppa ner mjölken», undrade Hilda och tog så själv åter ett tag med samma goda resultat som förra gången.
»Jo då, nog släpper hon ner mjölken, var bara inte rädd för att ta i litet kraftigare, så går det nog.»
Malin försökte nu åter, denna gång med mera kraft, och nu började verkligen mjölken framsippra.