Hvad skulle den sköna icke hafva velat gifva, om allt detta varit ogjordt? Men som det gjorda icke kunde ändras, ville hon åtminstone gifva en summa pengar till en lysande grafvård öfver den stackars Madelone, och en ännu större summa till ett ide åt Hvita Björnen, och gud vete icke allt hvad den nya Magdalena ville gifva!
“Men om han icke nöjer sig med hvad jag nu vill göra för honom?“ frågade hon slutligen.
“Han måste det“, svarade Cambon; “jag skall tala med honom, och min far skall äfven tala med honom.“
“Men om han icke följer era råd ... Ni har ju sjelf, min ädle vän, beskrifvit honom såsom en af de oförsonligaste menniskor på jorden ... Det är ju förfärligt att ständigt veta sig vara i fara för ett sådant vilddjur! ... Men borde man icke angifva saken för polisen?“
“Hvad tror ni väl att polisen kunde uträtta i denna sak?“
“Den kunde ha ett vaksamt öga på den elaka menniskan.“
“Ingen har så lätt för att bedraga polisen som han.“
“Då borde man låta arrestera honom ... ingenting skall bli mig lättare än att få en polis-order utfärdad.“
“Men han har ju ännu icke gjort er något ondt?“ invände Cambon, och denna invändning erinrade något om norden.
“Ni vill då att jag skall vänta tilldess han verkligen gjort det?“ anmärkte hon ganska riktigt.