“Ni frågar hvarför jag ej varnat de många andra?“ sporde Denise.
“Ja, jag frågar det, mademoiselle!“
“Ni frågar ... och hvad vill ni att jag skall svara er! ... o min gud!“
“Ni skall svara hvad som är förenligt med sanningen ... Ni finner att ingenting är så nödvändigt som den, allra helst i en sak af denna ömtåliga beskaffenhet ... Således, hvarför har ni endast varnat mig?“
“Ja, monsieur Armand ... Men jag har ju redan sagt er det.“
“Hvad har ni sagt?“
“Att jag tycker det vara synd om er.“
“Hvarför mera om mig än om någon annan ... Bör man icke tycka det vara lika synd om alla, som bedragas och förrådas?“
“Jo, men ...“
“Men?“