“Det goda folket har då glömt konsten“, mumlade hon förtrytsamt för sig sjelf; “men ropa, det kan man, bara ropa, ropa, liksom vore Paris och Jerichos murar detsamma ... Hvilket elände, hvilken feghet!“
“Har madame något vidare att befalla?“
“Nej.“
“Jag får då gå?“
“Ja ... men vänta ... äro många fattig-polletter utdelade i dag?“
“Endast tjugu, madame.“
“Ah!“ yttrade markisinnan med förnöjelse; “hur många utdelades i går?“
“Femtio.“
“Och i förrgår?“
“Hundratjugu.“