“Jag tänkte att ni som fruntimmer ...“
“Hvarför skulle döden hafva något förskräckande för mig!“ yttrade hertiginnan.
“Visserligen icke ... men ...“
“Ni önskar ej min närvaro, hertig?“
“Jag önskade den icke, men för er egen skull, madame ... Dock, om ni står fast vid er önskan, faller det af sig sjelft, att jag måste efterkomma den ... Ni eger deruti, liksom i allt annat, endast att följa er egen vilja.“
“Jag tackar er för det, monsieur.“
En stunds ömsesidig tystnad följde derpå.
“Är det något annat, hvari jag kan vara till er tjenst?“ frågade ändtligen hertigen.
“För närvarande icke.“
“Ni befaller kanske att jag aflägsnar mig, madame?“ sporde de Beaudreuil, resande sig från stolen.