Det torde vara öfverflödigt nämna, att Paris är en af verldens största, skönaste och rikaste städer. Paris är visserligen blott den andra i ordningen, hvad folkmängden beträffar, ehuru denna, om man dertill räknar dem som bo utanför barriererna och uti förstäderna, stiger till minst en och en half million.
Deruti inbegripas dock ej de 40,000 främlingar, som, efter uppgifvet medeltal, årligen anses uppehålla sig derstädes.
Men med afseende å antalet, skönheten och olikheten af offentliga byggnader och minnesmärken, är Paris onekligen den första.
Och räknar man dertill de historiska märkvärdigheterna, hvilken stad kan då jemföras med Frankrikes hufvudstad?
Det finnes knappast någon gata, ja, något hus som icke har sin historia, men icke blott sin, utan hela Frankrikes, men icke blott Frankrikes, utan hela verldens, ungefär på samma sätt som bergströmmen är fader eller moder till de många floder och bäckar, hvilka med olika namn genomlöpa, uppfriska och befrukta skilda länder.
Bland dessa historiska gator intager rue de l’Ecole-de-Médicine icke det sista rummet.
Denna gata, belägen söder om Seinen, är en af de trängste och mörkaste i Paris. Med möda arbetar sig dagsljuset in mellan de höga husen, hvilkas svarta murar bidraga till dysterheten.
Vandraren känner sig nära att qväfvas af de osunda ångor, som uppstiga från begge sidorna af gatan. Derför uppehåller han sig ej länge derstädes. Men innan han lemnar gatan, dröjer han likväl några stunder framför trenne hus, ehuru dessa icke hafva något yttre som framför de öfriga väcker och fängslar uppmärksamheten.
I det ena, eller la Cour du Commerce, bodde Danton, den kraftfullaste af första revolutionens folkledare. Man skulle kunna kalla honom för den stora republikens lejon, ty han representerade på en gång styrkan och grymheten, men var dock icke alltid främmande för ädelmodet, åtminstone vid sådana tillfällen när detta icke stod i strid med den stora grundsats, till följd af hvilken han handlade eller trodde sig handla.
Det var emellertid han som under alla de faror, hvilka både inom och utom landet hotade Frankrike, lifvade och uppehöll denna hänförelse, som räddade det, hur mycket man än må klandra och fördöma de grymma medel han dervid anlitade.