HON. Vet du hvad jag i ditt ställe skulle ha gjort?
HAN. Nej.
HON. Jag skulle ha stält mig i spetsen för dem och kämpat som en man, men icke låtit dem ensamme blöda för en vinst, som aldrig skall blifva deras.
Sjette scenen.
(Ett rum i utrikes-ministerns hotel vid Boulevarden. På hvardera, sidan om ett aflångt bord, öfverfyldt af papper och offentliga handlingar, sitta tvänne män, den ene med kal hjessa, hög panna, långlagdt, blekt, magert ansigte med ovanligt stor näsa; den andre, som är yngre, har inga särdeles utpräglade anletsdrag. Den förre är Guizot, utrikes-ministern och konselj-presidenten, den sednare Duchâtel, inrikes ministern. En pendyl slår 10.)
DUCHÂTEL (resande sig upp från bordet). Klockan är tio, och jag skyndar till Tuilerierna.
GUIZOT. Om en halftimme är jag der ... Ah, jag glömde visa er anklagelse-akten, som jag i dag emottagit i kammaren ... Ni har icke läst den?
DUCHÂTEL. Nej.
GUIZOT. Jag har läst den.
DUCHÂTEL. Nå?