Men omkring klockan tio nedstiger från de aflägsnare folk-qvarteren, arm i arm, en oräknelig skara bluser, med nakna armar, så lätt att igenkänna sedan fordna emöter.
Den vet hvilka mått och steg styrelsen tagit, den känner dess vilja att sätta dem i verket.
Men icke desto mindre går den för att noggrannt inställa sig till ett möte, som likväl ingen begärt, som man fast mer instält för dagen.
Öfverallt hvar denna skara framtågar, stängas bodarna och öppnas fönstren, hvarifrån man lyssnar till:
“Allons enfants de la patrie!
Le jour de gloire est arrivé.
Contre nous de la tyrannie
L’étendard sanglant est levé.
Entendez-vous dans les campagnes
Mugir ces féroces soldats?