“Kom, låtom oss gå öfver boulevard Beaumarchais rakt fram till Bastilj-platsen“, uppmanade Collette, “kanske är det lifligare der ... Jag blir här så underlig till mods.“
Boulevard Beaumarchais har sitt namn af den ryktbare skalden, som egt ett hus vid denna boulevard, der han dog den 19 Maj 1799.
Huset, hvaruti han bott, nedrefs för flere år sedan för att lemna rum åt S:t-Martin-kanalen, men af den lilla trädgård, skalden anlagt, återstod i början af 1848 åtminstone en del af den mur, som fordom slutit sig omkring den, med följande inskrift af skaldens egen hand:
“Ce petit jardin fut planté
L’an premier de la liberté.“
Boulevard Beaumarchais har ingen lyx, inga butiker och få promenerande. Den är vanligtvis lika ödslig som dess granne boulevard du Temple är liflig.
Men denna dag, motsägelsernas dag, var den verkligen liflig. En ståtlig regements-musik skallade från Bastilj-platsen, allt mera närmande sig; och snart fyldes boulevard Beaumarchais med kolonn efter kolonn af infanteri.
Så långt ögat kunde nå, blixtrade en skog af bajonetter.
Men högt öfver stålskogen höjde sig i fonden Juli-kolonnen med frihetens gyllene bild.
“Ah, der komma nya trupper“, yttrade Collette; “de skola förstärka garnisonen ... innan morgon afton ha vi 70,000 soldater i Paris, efter som det berättas ... Se hvilken skara, som aldrig vill taga slut! ... Låtom oss stiga åt sidan och stanna der, tilldess de passerat.“