— Är det Gesslers hatt man bugar för? frågade han morbrodern.
— Det måtte vara namnsdag eller födelsedag …
— Ja, men för tomma logen? Det är ju böss!
I detsamma hördes en befallande stämma: Stig upp!
Holger vände sig om, men i detsamma fattades han i kragen och lyftes från sin plats. Som han aldrig begagnade andra vapen än ord och penna, gick han, och doktorn följde.
— Vad är detta? frågade han, utkommen på gatan.
— Det är svenske lakejen! Att hälsa sin monark, ja väl, men hälsa på stolar och bord! Nu förstår du vad nya Operan betyder!
— Jag tog rätt då, när jag högg in! — Vi får väl en tioårsperiod nu, som blir skön!
— Jag skall tala om något för dig, som jag hört i dag, men under ditt tysthetslöfte. En läkare i landsorten, en vän som aldrig ljuger, berättade att han blivit tillspord av befälhavaren i militärdistriktet, om han, i händelse av krig mot Norge, ville gå med som kirurg!
— Det har jag hört från andra håll, men det förnekas uppifrån officiellt.