— rad 14: Vi ha just slutat! Så hskr. I uppl. 1 meningslöst kolon i stället för utropstecken.
[Sid. 74], rad. 16—19: bokhyllan med kyrkofäderna i kvart, samt stiftstidningen och författningssamlingen; denna underliga blandning av världslig makt och andlig. Semikolon efter ”samlingen” enligt hskr., i uppl. 1 utropstecken och attributet ”Denna” etc. satt som särskild mening. Störande läsfel, uppkommet genom att ”denna” i hskr. börjar med versal bokstav enligt hos Strindberg ofta förekommande godtyckligt skrivsätt.
— rad 25: finger. Så hskr. Uppl. 1: fingrar.
— rad 30: urskiljde. Så hskr. Uppl. 1: urskilde.
[Sid. 75], rad 6: Jag har inte annat att göra. Så hskr. Uppl. 1: — — intet annat.
[Sid. 76], rad 2: Lögn, väld, våld etc. Så hskr. Uppl. 1: våld, väld.
— rad. 20—22: han [adjunkten] — — har varit synlig spritt naken med en naken flicka i en båt. Så hskr. Uppl. 1: — — med en vacker (!) flicka i en båt; läsfel.
[Sid. 76], rad 33—[Sid. 77], rad 2: Jag hade en kusin, du kände, som var komminister norrut i en stad. Han åt ihjäl sig. Hskr. och uppl. 1: — — som är komminister. Som personen nu var död kan han naturligtvis inte vid tillfället vara komminister. Orimligheten är en distraktion av författaren. Han har först i hskr. skrivit: Jag har en kusin du känner, som är etc. Sedermera har han ändrat ”har” och ”känner” till ”hade” och ”kände”, men glömt ändra ”är” till ”var”, en nödvändig ändring som här införts.
[Sid. 78], rad. 18—19: han hade som alla levat sitt liv sådant det erbjöd sig. Så hskr. Uppl. 1: — — sådant som det erbjöd sig; ”som” godtyckligt insatt av sättaren; Strindberg skulle givetvis icke insatt ett ”som” varigenom tautofoni uppstod, då han tvärtom brukar vid sådant tillfälle avlägsna det; jfr nedan Korrekturändringar: sid. 26, rad. 9—10 och rad 32; ingen tillhopaträngning på raden i uppl. 1 visar heller att ”som” insatts genom korrekturändring.
[Sid. 82], rad. 6—7: oförbrännerlige. Så hskr. Uppl. 1: oförbrännelige.