— rad 33: synas. Så hskr. Uppl. 1: synes, slarvfel.
[Sid. 133], rad 8: paren tåga förbi, förbi. Så hskr. I uppl. 1 ”förbi” blott en gång; sättaren har antagit bröllop i handskriften.
[Sid. 134], rad 20: höll ut på fjärden mot ett litet skär. Så hskr. Uppl. 1: — — mot fjärden mot ett etc.; distraktion av sättaren.
[Sid. 136], rad 1: sjöoffcern. Så hskr. Uppl. 1: sjöofficern. Strindberg har ändock med ett stort streck strukit över ”i”, i ordet, som först skrivits: sjöofficern. I samma rad omedelbart efter i hskr. från början skrivet -offcern.
— rad 3: aptekarn. Så hskr. Uppl. 1: apotekarn.
[Sid. 137], rad. 17—18: som om hon där [i fadrens armar] vilja dölja de känslor hon själv blygdes för. Så hskr. Uppl. 1: — — han själv blygdes för; meningsstörande läsfel.
— rad. 25—26: jag väntar se herrskapet. Så hskr. ”Se” överhoppat i uppl. 1.
[Sid. 139], rad. 23—24: på grund av hustruns uppträdande som kopplerska åt sin dotter. Så hskr. Uppl. 1: husfruns, läsfel.
[Sid. 140], rad 24: barnkammarn. Så hskr. Uppl. 1: -aren.
[Sid. 142], rad 31—[Sid. 143], rad 1: skyndade de snabba djuren upp i en ek att gömma sig. Så hskr. Uppl. 1: skyndade — — sig upp — — att gömma sig. Godtycke av sättaren; radens jämna sättning visar att ”sig” icke inskjutits i korr.