[Sid. 258], rad. 21—22: Ja, det är hans hustru! svarades mig. Så hskr. I uppl. 1 meningslöst kolon i stället för utropstecken efter ”hustru”.
[Sid. 265], rad. 3—4: Det förefaller som om mänskorna här icke älskade varandra. Så hskr. Uppl. 1: — — som om svenskarne här etc.; läsfel i distraktion.
[Sid. 268], rad. 23—24: Från solens uppgångsländer, dit nu världens blickar vände sig med väntan och bävan, sedan Japan givit en stöt, som fortplantade rörelsen västerut, och som kanske skulle börja en ny period i världshistorien, så ny att historieskrivarne fingo kalla den för nyare tiden och allt förut, vår samtid inberäknat, forntiden. Sista ordet i meningen här insatt som konjektur. I hskr. och uppl. 1 sättes punkt efter ”inberäknat”; tydligen ett skrivfel. Meningen fordrar fortsättning i ett ord som, stående i motsättning mot ”nyare tiden” bör vara ”forntiden” eller ”gamla tiden”. Jfr sid. 277, rad. 6—7: när någon ville tala om Röda rummet; klingade det som forntid.
[Sid. 272], rad. 13—15: Varför — — stuka varandra? Frågetecken enligt hskr., utropstecken i uppl. 1; vanligt läsfel.
[Sid. 273], rad. 12—14: Det höga taket ser bara ut som skryt, det är ingenting under det. Denna läsart är en konjektur. Uppl. 1: Det höga taket såg bara ut etc.; en läsart, som är orimlig, eftersom doktorn i repliken talar med huset framför sig. I hskr. här skrivfel: Det höga taket, som bara ut som skryt, det är ingenting under det. Antagligen har sättaren, märkande felet, satt ”såg” för ”som” med tillbakablick på raderna 7—8 om samma föremål: Det såg ut som en lada.
— rad 25: som vi fått över oss! som en sinnessjukdom. Utropstecken efter ”oss” insatt enligt hskr., saknas i uppl. 1.
[Sid. 279], rad 19: För mig finnas tre mörka punkter. Så hskr. Uppl. 1: finnes.
[Sid. 280], rad. 7—8: när en människa ger ädelmod på hand åt andra. Så hskr. Uppl. 1: — — ger ädelmodigt på hand; distraktion av sättaren.
— rad 31: direktörn. Så hskr. Uppl. 1: direktören.
[Sid. 281], rad 24: bordsduken. Så hskr. Uppl. 1: bordduken.