Vi måste förbi ölpaviljongen och musikläktarn.
— Variété! sa han, mycket bra!
När vi kom till Bredablick, måste han se på utsikten, och sen ville han inte se något mer. Och vet ni va, go vänner, där var inte mer att se!
Men nu började han fråga:
— Akropolis? Låtom oss skåda Akropolis.
Jag blev stum.
— Svea? Vad är det? Och var är palladium?
Då blev han skämtsam som en fransman; och pekande på isbjörnarne sade han:
— Är det anorna? Förfädren?
Jag höll på att gråta av raseri, men den artige fransmannen ville skona mig och tillade: