— rad 14: läpparne falla in, bilda en trubbig vinkel. Hskr.: — — bilda en konkav trubbig vinkel.
[Sid. 93], rad. 12—17: något medlidande — — kunde icke bliva tal om. I hskr. är ”om” uteglömt.
— rad. 28—30: denna kvinna, som han nu kände att han måste binda sig vid. Hskr.: — — binda vid sig.
[Sid. 101], rad. 15—16: kände detsamma, som han erfarit vid besök i en kvarn. Hskr.: kände samma som han erfarit etc. Då ”samma” slutar ett hskr:sblad kan även antagas att Strindberg uteglömt t. ex. ”sak” mellan ”samma” och ”som”, då han började på nytt blad.
[Sid. 107], rad. 22—23: förklara hela förloppet som något, vilket sade sig självt. Hskr.: — — som sade sig själv.
[Sid. 108], rad. 1—5: men att nu svara på detta ansåg han lönlöst, och sin roll att vara en tacksam åhörare — — höll han vid. Hskr.: — — och hans roll att vara etc.
— rad 14: begagnande det åskådningsmedel, som skären erbjödo. Hskr.: begagnande det åskådningsmaterial, som skären erbjödo.
[Sid. 120], rad. 28—29: om han ville nå sitt mål, och det ville han. Hskr.: om han ville sitt mål.
[Sid. 121], rad 16: lade band på sig. Hskr.: lag band på sig.
[Sid. 124], rad 7: saker, dem hon. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: saker, som hon. ”Som” förekommer förut i samma mening.