Först gick han till grannens gård och smög sig till vindögat på frustugan, därpå sprang han i fläng hem till modern.
— Här ska du ha, mor! sa Ån och ställde ned stolen.
— Vad skall jag med honom?
— Du skall vila dig.
— Fötterna äro ju för höga, kära son, så jag aldrig kommer i honom.
Ån tänkte.
Björn kom in.
— Var har du varit?
— Tyst, far! sa’ Ån.
— Vem har givit dig eken?