Ån låg i kokhuset, ty Björn hade förbjudit honom att visa sig.
Mot natten voro alla gästerna druckna. Ån hade tömt en bytta öl, som trälarna givit honom. Därav blev han så lustig att han bara skrattade. Då samlade han ihop bitarna av stolen i ett knyte, sotade sig i ansiktet, tog kappan på och gick in i salen. När han kommit mitt på golvet, släppte han knytet och slog upp ett skratt, så högljutt att gästerna sågo på varann och hundarna började tjuta på tomten.
— En dåre, en dåre! ropade de. Det var en dråplig skämtan du skaffat oss, Björn.
— Kan du göra visor? frågade Ivar Bjesse.
— Jag har bara gjort en stol.
— Har du inte gjort visor förr?
— Jo, men det har gått sönder nu.
— Vad har du i knytet? frågade Guse.
— Där har jag en brudstol, men han är också sönder.
Ån slog upp ett skratt igen, än högljuddare.