— Om jag ber dig!
— Nej! Jag är icke av den rena bekännelsen.
— Det är icke jag heller, tröstade fadern, men det halp icke.
Samtalet var slut. En märklig förändring hade försiggått med fadern på dessa timmar.
Han hade fått samma sak mot sonen som han nyss haft mot prästen; men hans fåfänga var större.
Resultatet blev parlamenteringar, som strandade mot sonens fasta beslut att icke mot samvete åtaga sig att förkunna en lära, som han ej bekände helt och hållet. Modern skickades fram med sina böner, men intet halp.
Då visade fadern honom ur huset. Genom gamla lärare erhöll han en sommarkondition och med besparingarna reste han om hösten till Uppsala och började läsa på graden.
Vid första terminens slut hade han alldeles klart för sig att en examen egentligen är en ekonomisk fråga, att akademiens viktigaste person är räntmästaren och att tal om järnvilja, flit o. d. är snack. Här funnos en mängd opåräknade utgifter: inskrivningsavgifter, lösen, nationsavgifter, kollegier och böcker. Ett enda lexikon kostade lika mycket som han tänkte leva på under terminen, och han levde mycket sparsamt. Han bodde innanför ett arbetsfolk som hade 68 barn. Modern skickade i hemlighet en flaska mjölk i veckan, vilken han gömde bakom en bjälke ute i vinden; när det var kallt fick han hugga en vak i flaskan och hämta sitt förråd för tillfället.
Det där gick ändå an; att han förkylt händerna gick också an; att han blev svag och eländig av dålig föda också, ty sådant tog icke skada på hans själ, men det var annat som förmådde det.