— Därför att herr Falander inte ska brinna opp.
— Vad rör det dig om jag brinner opp! Kan jag inte få det, om jag vill!
— Herr Falander skall inte vara nihilist i dag!
— Nihilist! Vem har lärt dig det ordet? Var har du fått det ifrån? Är du galen gosse? Säg!
Han reste sig ifrån bordet och lossade av ett par skott med sina mörka revolvers.
Gustav blev stum av fruktan och häpnad över uttrycket i skådespelarens ansikte.
— Nå, svara gosse, var fick du det ordet?
— Det var herr Montanus, som sa det här om dagen, då han var inne från Träskåla, svarade Gustav med räddhåga.
— Jaså, Montanus! återtog den dystre mannen och satte sig ner igen. Montanus är min man; det är en karl som förstår vad man säger. Hör du, Gustav, du kan gärna tala om för mig vad det är för ett namn, tillnamn förstår du, som det här teaterbyket har givit mig. Se, så! Var inte rädd!
— Nej, det är så fult, så det vill jag inte säga.