— Hm! Jag? Varför ber du ingen av dina kamrater i Gråkappan?
— Därför att det finnes omständigheter! Jag kan säga det åt dig! Jag är inte gift!
— Inte gift? Du, altarets och sedernas försvarare, lossar du på de heliga banden?
— Fattigdomen, omständigheterna! Men jag är lika lycklig ändå! Min hustru håller av mig och jag av henne, och det är alltihop! Det är en annan omständighet också! Barnet råkade av vissa skäl att bli odöpt; det var tre veckor då det dog, och därför får det icke präst vid graven, men det törs jag inte tala om för min hustru, för då skulle hon bli förtvivlad; därför har jag sagt åt henne att prästen möter ute på kyrkogården; så mycket att du vet det. Hon stannar naturligtvis hemma själv. Du kommer bara att träffa två personer; den ena heter Levi, han är yngre bror till direktören i Triton och sitter på bolagets kontor; det är en älskvärd ung man med ett ovanligt gott huvud och ändå bättre hjärta. Du ska inte skratta, jag ser nog att du tror jag lånat pengar av honom; det har jag också, förstås; men det är en man du skall komma att tycka om! Och så är det min gamle vän, doktor Borg, som skött barnet. Det är en fördomsfri man med mycket avancerade tänkesätt — och den skall du nog komma att förstå dig på. Nå, nu kan jag väl räkna på dig; vi bli bara vi fyra i vagnen, och den lilla i kistan naturligtvis.
— Ja, jag skall komma!
— Men jag får be dig om en sak till. Ser du, min hustru har religiösa betänkligheter rörande den lillas salighet, efter som hon dog utan döpelse, och hon frågar alla människor om deras tanke för att få sinneslugn.
— Nå, du kan väl augsburgiska bekännelsen?
— Det är inte frågan om några bekännelser nu!
— Men när du skriver i tidningen, är det alltid fråga om den officiella tron.
— Tidningen ja, det är ju bolagets sak — om bolaget vill upprätthålla kristendomen, så kan det ju få; när jag arbetar åt bolaget, så ... det är en sak för sig ... Du skall vara snäll och hålla med henne, om hon säger att hon tror barnet vara saligt!