— Nej, det vill jag inte! Jag behöver inte mer och kan inte sätta mig i större skuld. För övrigt vet jag ju inte när det skall betalas!
— Tolv riksdaler var sjätte månad, tjugufyra riksdaler om året, i två rapp, svarade Levin säkert och distinkt.
— Det är ju billiga villkor, sade Falk. Var få ni pengar på sådana?
— I Vagnmakarbanken! — Tag fram papper och penna, Levin!
Denna hade redan reversal, penna och ett portativt bläckhorn i handen. Reversalet var redan ifyllt av de andra. När Falk såg siffran åtta hundra, tvekade han ett ögonblick.
— Åtta hundra riksdaler? sade han frågande.
— Tag mera du då, om du inte är nöjd.
— Nej, jag vill inte; och det gör ju detsamma vem som tar pengarna, bara de betalas ordentligt. För övrigt, få ni pengar på sådana här papper, utan säkerhet?
— Utan säkerhet? Du får ju vår borgen! svarade Levin föraktligt och förtroendefullt.
— Ja, inte säger jag något om det, menade Falk; jag är nog tacksam att ni gå i borgen, men jag tror aldrig att det går igenom!