— Tyst, din hund! röt Borg. Kom hit, Falk. Vi ha nyss gått i borgen för dig, i proprieborgen, förstår du; nu ska du skriva på fyllnadsborgen här i stället för Struve, som är lagsökt.
— Vad vill fyllnadsborgen säga? frågade Falk.
— Det är bara för formen; lånet var på åtta hundra i Målarbanken; första inbetalningen är gjord, men så går Struve och låter lagsöka sig, så att vi måste skaffa oss en suppleant. Det är ju ett gammalt gott lån, så att inte är det någon risk; pengarna ha utfallit för ett år sedan!
Falk skrev på och de båda bevittnarna skrevo under.
Borg vek omsorgsfullt och med kännarmin ihop reversalen och överlämnade dem åt Levin, som genast begav sig på dörren.
— Nu är du igen med pengar här om en timme, sade Borg, annars går jag genast till polisen och låter telegrafera efter dig!
Därpå steg han upp och lade sig nöjd med sitt verk på soffan där Olle legat.
Denne vankade fram till brasan, slog sig ner på golvet och lade sig i krum som en hund.
Det blev en stunds tystnad.
— Hör du, Olle, sade Sellén; tänk om vi skulle ta och skriva ett sån’t där papper!