— Levin läste högt: »Storartad donation. Med en hos våra köpmän numera icke så ovanlig frikostighet har grosshandlaren Carl Nicolaus Falk, för att fira årsdagen av ett lyckligt äktenskap — — till direktionen för barnkrubban Betlehem överlämnat ett donationsbrev på 20,000 kronor, varav hälften genast utfaller och hälften efter den ädle givarens död. Gåvan får desto större värde som fru Falk är en av stifterskorna av den människoälskande institutionen.»
— Duger det? frågade Falk.
— Utmärkt! Det blir Vasen på nyåret!
— Nå, du skall gå till direktionen, d. v. s. till min hustru, med donationsbrevet och pengarna, och sedan skall du söka unge Levi. Förstår du?
— Alldeles!
Falk lämnade donationsbrevet, präntat på pergament, och summan.
— Räkna att du tagit emot rätt! sade han.
Levin fläkte upp en bunt papper och gjorde stora ögon. Det var femtio helark papper med litografiskt arbete för många riksdaler i alla möjliga färger.
— Är det här pengarna? frågade han.
— Det är värdepapper, svarade Falk, femtio aktier à 200 i Triton, överflyttade på barnkrubban Betlehem.