— Kan herrn vara god och säga mig vart detta skepp går? sade han blygt, ehuru han trodde sig tala i en mycket djärv ton.
— Skepp? Jag ser inte något skepp!
Och de kringstående skrattade.
— Men vill herrn veta vart briggen går, så läs där!
Falk kände sig bragt ur fattningen, men retade upp sig och fortfor i häftig ton:
— Kan ni inte ge ett hövligt svar på en hövlig fråga?
— Ni? Dra du in i helvete och stå inte här och gräla! — Se opp där!
Samtalet avstannade och Falk fattade äntligen ett beslut. Han vände sig om, gick upp genom en gränd, över Köpmantorget och vek in på Kindstugatan. Där stannade han utanför porten till ett smutsigt hus. Återigen stod han tvekande, ty sin skötesynd obeslutsamheten kunde han aldrig överge. Då kom en liten trasig, vindögd pojke springande med handen full av korrektur i långa remsor och skulle förbi Falk, då denne höll an honom.
— Är redaktören uppe? frågade han.
— Ja, han har varit här sedan klockan sju, svarade gossen med andan i halsen.