Sverge är en koloni, vilken haft sin blomstringsperiod, stormaktstiden, och nu synes liksom Grekland, Italien och Spanien ingå i den eviga sömnen.
Den ohyggliga reaktion som inträtt efter 1865, förhoppningarnas dödsår, har verkat demoraliserande på det nya släkte som vuxit upp. Större likgiltighet för det allmänna, större egoism, större irreligiositet har man icke sett på långa tider i historien. Det stormar ute i världen och folken ryta av harm mot förtrycket, men här i landet firar man bara jubelfester.
Läseriet är den enda yttring av själsliv hos det sovande folket; det är missnöjet, som kastat sig i armarna på den religiösa resignationen för att icke falla i förtvivlan eller vanmäktigt raseri!
Läsare och pessimister utgå från samma princip: tillvarons uselhet, och syfta till samma mål: att dö ifrån världen, leva med Gud.
Att vara konservativ på spekulation är den största synd en människa kan begå. Det är ett attentat mot världsplanen för tre skilling, ty den konservative söker hindra utvecklingen; han sätter ryggen mot den rullande jorden och säger: stå still! Det finnes blott en ursäkt: dumhet; dåliga affärer är ingen ursäkt, men väl ett motiv!
*
Jag undrar om inte Norge blir för oss som en ny klut på gammalt kläde!
*
Stjernhjelm, som nu var en dum karl, skrev redan på 1600-talet så här om Sverge: