Han går fram till orgeln och drar ut ett par stämmor, varpå höres till svar en vissling.
— Var så god och se er omkring så länge!
Han sätter munnen till en trumpet och ropar: — »Sjunde basunen och åttonde ve! Nyström! Mediæval, 8, i förråd, fraktur i rubrikerna, namn spärrade!»
En röst svarar i samma trumpet: »Fattas manuskript!» Masken sätter sig vid orgeln, tar en penna och ett ark papper och låter pennan fara över papperet under det han talar genom cigarren.
— Denna verksamhet — är av ett — sådant omfång — att den snart nog överstiger — mina krafter — och — min hälsa skulle vara — sämre än den — är — om — icke jag skötte den — så — väl.
Han springer upp och drar ut en annan stämma och ropar i en annan trumpet: Korrektur på Har du betalt dina skulder? — Och så fortsätter han att tala ett, och skriva ett annat.
— Ni undrar — varför — jag — går klädd — i ridstövlar — så — här. Det — är emedan — jag för det första — rider — för — min hälsas — skull ...
En pojke kommer in med korrektur. Masken räcker det över åt Falk och säger med näsan — emedan munnen är upptagen — »läs av det där!», under det han skriker med ögonen åt pojken: »vänta!»
— För det andra — (med en rörelse på öronen säger han skrytsamt åt Falk: »hör ni att jag är med!») — emedan jag anser — att en andans man — icke bör utmärka — sig — genom — sitt — yttre — framför — andra — människor — ty — detta — kallas — andligt — högmod — och — giver lastarenom — rum.
En bokhållare inträder och hälsas av masken med pannlädret, det enda parti som icke är upptaget.