— Nicolaus! Kom ihåg! Det är slut med disken nu!
— Vad ska jag säga då, när jag blir arg?
— Man blir inte arg, man blir ond, för det första! Och så kan man säga: »det är för märkvärdigt!»
— Nå, det är för märkvärdigt, att du alltid skall traktera mig med obehagliga saker. Låt bli att tala om sådant där, som retar mig.
— Förargar, min gubbe! — Jaså, jag skall gå och bära mina bekymmer ensam, men du skall alltid lasta på ...
— Lassa, heter det!
— Lasta, heter det, på mig dina förargelser. Hör du! Var det så som du lovade, när vi gifte oss?
— Se så! Inga resonemanger, ingen logik! Gå på, du! De voro här alla fem, mamma och dina fem systrar!
— Fyra systrar! Du har då inte mycket kärlek till din släkt!