— Tror du att jag tillåter mig det då? — Emellertid kommer gubben — oss emellan — aldrig hit mer.
Falk föll i djupa funderingar. Därpå återtog han:
— Är din mor högmodig? Är hon lätt att såra? Jag sårar så ogärna människor, som du vet! Du måste säga mig hennes svaga, ömtåliga sidor, så skall jag undvika att komma åt dem.
— Om hon är högmodig? Det vet du väl, på sitt sätt. Om hon skulle till exempel få höra att vi haft en bjudning, och hon och systrarna inte blivit bjudna med, så skulle hon aldrig komma hit mer.
— Säkert?
— Ja, det kan du lita på!
— Det är för märkvärdigt att folk av hennes stånd ...
— Vad pratar du?
— Nå, nå! Att fruntimmer kunna vara så känsliga! Hör du, hur är det med din förening nu för tiden? Vad var det du kallade den?
— »För kvinnans rättigheter!»