— Det är en sjögud!
— Nå, gott! Triton! Det blir en bra skylt. Den skall du låta göra hos Rauch i Berlin, så skall vi sedan låta den ingå som plansch i Vårt Land. Nå! Undertecknade! Ja! Det blir jag till en början! Men där skall vara stora, sköna namn! Giv mig statskalendern! Så!
Smith bläddrade en god stund.
— Ett sjöförsäkringsbolag måste hava en stor sjöofficer. Nå, låt se! En amiral kallas den!
— Ä, de ha ju inga pengar!
— Aj, aj, aj! Förstår du så litet affärer, min gosse! De teckna, men slippa betala in; och så få de sin ränta, mot att de bevista stämmorna och gå på direktörns middagar! Nå! Här äro två amiraler! Den ene har kommendörsbandet av Polstjärnan, men den andre har den ryske Annæorden! Vad skall en göra? Så! — Nå! — Vi ta den ryske, ty Ryssland är ett gott sjöförsäkringsland! Så!
— Men tror farbror, att de låta ta sig så där?
— Ah, så tyst nu! Vi måste ha ett för detta statsråd nu! — Så! Nå! Den kallas excellens! Ja! Gott. — Och så, en greve! Det blir svårare! Grevarna ha så mycket pengar! Vi få ta en professor! De ha icke mycket pengar! Finns det professorer i segling? Det vore gott för affärn! Är det icke ett seglingshus vid den Södra teaterkällaren? Ja! Nå, så! Nu ha vi den affären klar! Å, jag glömde det viktigaste. En jurist! Ett hovrättsråd! Nå, så! — Där ha vi den!
— Ja, den; men vi ha inte fått några pengar ännu?
— Pengar! Vad skall man med pengar, när man stiftar bolag! Skall icke den som försäkrar sina varor betala det själv? Jo. Skall vi betala för dem? Nej! Alltså de skola betala med sina premier! Nå!