— Det är tjugofyra skilling banko, jämnt som en pinal; pengarne på disken! Ta hit dosan nu, ska farbror få lite grovsikt.
Detta var för långt och för häftigt, så att Svärdsbron, som ännu bara var vid kaffepåsen, efter att den fula fisken var lämnad i sticket, tog varan i handen och vägde den.
— Tjugufyra skilling banko; fram med pengarna, gubbe lilla, för här är ingen kredit! Och så dosan! Eller vill du ha det i truten med detsamma?
Nu hade bonden kommit fram till penningfrågan och fått näven i byxfickan, sedan högra rockskörtet omsorgsfullt blivit uppvikt.
— Tjugufyra skilling riksgälds var det?
— Nej banko, du! Kaffet har stigit!
— Ja, men när jag var barn... så kosta det inte mer än en plåt.
— Ja, ser du, det är länge sen det du, om jag får tro vad din käring säger!
— Käringen! Vad håken säger käringen?
— Hon säger att du ska betala kaffet genast, annars går du och super opp pengarna!