— Nej, naturligtvis inte! Det är naturligt!
— Ja, det är naturligt, att den som inte har pastorat och älgstånd inte skall vara med på älgmiddag. Förstår du det, Carolina. Men nu ska vi se på vad jag har i fickan här för något!
Carolina lämnade sin egalitetslogik i sticket och flyttade ljuset närmare för att skåda vad det bruna chagrinsetuiet kunde innehålla, som pastorn lade upp på bordet med en liten smäll, som om han slagit på trumf.
På violett sammet låg infälld en snusdosa, som sken lik kalken mot påskadagens mässhake.
— Guld?
— Tror du?
Pastorn tog dyrbarheten i handen, knäppte opp locket och läste på kontrollen under sina uppskjutna glasögon:
— Silver!
— Man ska visserligen inte se given häst i mun, men det här är strängt taget ingen gåva...
— Och ingen häst heller, men silver är det, sa gumman och gick efter besmanet.