Gusten svarade icke, utan halade an skotet, så att vattnet kom in.
Då reste sig Carlsson, blev vild och ville sätta ut en år. Men gumman tog honom i rocken och satte honom ner.
— Sitt i båt, för Jessu namn, människa! skrek hon.
Carlsson satte sig igen, men var vit i ansiktet. Men han satt inte länge, förrän han rusade opp med lyftat rockskört, utom sig.
— Nå, Gud sig förbarme, läcker inte den rackarn, hojtade han och slog med rockskörtet.
— Vem läcker? frågades i flock.
— Tunnan, vet ja’!
— Å, Herre Jesus! hördes det nu och alla makade åt sig för tjärfloden som kilade omkring efter alla båtens rörelser.
— Sitt i båt! stormade Gusten, annars seglar jag er i sjön!
Carlsson hade rest sig igen, just när en bris kom. Rundqvist, som såg faran, lyfte varligt på ändan, gav Carlsson en orre, så han stöp ner. Slagsmålet syntes givet, då madam Flod blev utom sig och fann gott inskrida.