Svärdsbron har båda händerna i byxfickorna, cigarren upphivad som en klyvarbom, och står, gungande på vikta knän, omfamnande den kattunklädda jungfrun med sina stora smörjiga ögon, ibland skickande blickar åt taket som om han räknade brödkakorna på spettet.
— Hörr nu! Hörr nu! hm! — Tpo! Tpo! står du still du! yh! yh!
I detsamma kommer Lundstedt in:
— Är inte farbror färdig att köra än? Klockan blir ju tio, innan vi få ge oss i väg!
— Klockan tio!
— Ja, för jag ska till båten i Södertälje klockan nio i morgon bitti!
— Södertälje; ge mej si!
Lina har rodnat vackert och Lundstedt har märkt henne: — God afton, Lina! Nu kom hon lagom för att jag skulle få säga adjö.
— Nej, ska han resa!