— Ja, vad ska man göra åt det! Men ni lär också ha left rövare ute på kobben, Lundstedt. Det gick fasliga historier om er en lång tid, va?
Herr Lundstedt vart dödsblek och svettades i armhålorna.
— Förlåt, herr pastorn, men kan jag få lov att tala ett ord enskilt! svävade han fram på målet.
Pastorn, som trodde det var någon penningangelägenhet, bad skolläraren komma med in på expeditionen.
— Nåå, tog han upp när Lundstedt dröjde; vad är det om?
— Herr pastor; pastorn vet allt!
— Vad för slag?
— Det som hänt — därute.
— Nej, inte vet jag något; jag har bara hört lite skvaller, och för resten är det över tio år sen. Var Lundstedt med och gjorde slut på gumman?
— Jag var med, men jag gjorde det inte.