— Jo, si, inte var det riktigt att gå och spela för en fattig flicka.
— Spelade jag?
— Jaja, hon tog sig tankar i alla fall, och vi sa åt’na hon skulle se sig för.
— Ja, men jag var inte henne när!
— Nå, det må så vara, sir herrn, men hon trodde att det skulle bli parti det!
— Nej, vad säger ni, och aldrig talte jag om sådant.
— Ja, vad man säger, men Mari tydde liksom på att herrn till och med talt om lysning.
Lysmasken alltså! Så där var det att tala poesi för sådana!
— Ja, men säg nu moster, tog herr Axel upp, kan man inte leka eller spela lite, ni kallar, med en flicka, utan att det ska vara bindande. Hon spelte ju med era pojkar här.