— Det var en luftspegling förstås?
— Javisst, en luftspegling i molnen, och följaktligen intet underverk, men oförklarligt i alla fall, ty moln bruka inte uppträda som speglar, snarare som skärmar. Men vi gå vidare. — Du erkänner att eldkulor eller bolider, meteorstenar mycket sällan falla ner i Stockholm. Kan du minnas någon?
— Nej, jag minnes ingen.
— Tror du att de falla oftare i Madrid?
— Nej, det tror jag inte.
— Det var således en högst ovanlig tilldragelse, när eldkulan sprang sönder över Madrid den 10 februari 1896 och åstadkom en sådan panik att människor rusade ut ur husen och trampade ihjäl varandra, varvid många förlorade förståndet.
— Ja, nu minns jag. Det var straxt före kriget på Cuba och Filippinerna. Det var en meteorsten naturligtvis.
— Javisst, och jag har nyss fått analysen — den höll nickel och järn, ett magnesiumhaltigt silikat med något krom och så vidare. — — —
— Den hade ungefär samma halt av magnesia som den boliden vill jag minnas, vilken föll ner utanför Borgå den 12 mars 1899 …
— Jämnt 90 år på dagen efter lantdagen i Borgå, och nu medan finnarne ordnade sin andra petition till tsaren …