En satanisk lust att skrämma Zachris överföll nu Harald.
— Teosoferna, vet du, äro hemma i båda världsdelarne, finnas överallt som jesuiterna fordom, och deras inflytande i tidningarne, i riksdagen, vid universiteten, är snart sagt oberäkneligt.
Zachris blev rädd, ty detta nya, han motsett, var redan kommet, och utan hans åtgörande, utan hans beskydd. Detta blev allvarsamt.
— Är de verkligen så? Säger du det? Men Kilo är ju ingen trumf.
— Kilo gjorde goda språkstudier till sin kandidat och har sedan alltjämt legat i böckerna. Han har en artikel i sista Revue des Deux Mondes …
— I, i, i Revue …
Det fastnade i halsen på honom och svetten rann. Men Harald lät piskan gå:
— Och de har fina bekantskaper däruppe på berget må du tro. Det går en prins där …
— En, en … Jag måste gå och telefonera hem ett ögonblick … ursäkta mig …
Telefonen var Zachris’ vanliga utväg att komma ifrån obehagliga samtal, och allt som var fördelaktigt för andra var honom obehagligt att höra.