Detta var ett nytt rapp åt Zachris. Doktorn hade ljugit när han förebar att han väntade sällskap. Han ville icke sitta tillsammans med Zachris.
— Du skulle se Tekla R. med sin nya man därborta!
— Nej det vill jag inte. Jag måste fara hem, för jag anar något i olag därhemma.
Han reste sig med möda och kryssade ut. Många bekanta hade han i salen, men han såg blott deras ryggar och han fick det intrycket att de icke ville hälsa på honom.
Sönderpiskad, avslöjad, avdankad kände han sig när han vacklade gatorna framåt.
På Norrbro for en spårvagn förbi, och i den tyckte han sig se gamla Maja, vilket föreföll honom orimligt.
På Skeppsbron rusade en droska framåt, och i den sutto hans båda pojkar, men de sågo honom icke. Detta var konstigare än allting annat.
I vaggongen råkade han sin poliskommissarie, som brukade tratta i honom lögnhistorier. Denne eljes så fogliga och undergivna man, var på tvärn i dag.
Zachris ville ha reda på Falkenström och hans process, längtade få höra något ont om klosterfolket och litande på kommissariens tillmötesgående, som brukade yttra sig i att han undvek törnar, började han med en lömsk fråga:
— Nåå, Falkenströms process?