— Det är Jenny!

— Zachris gör bäst teater utanför scenen!

— Zachris tror att hans hustru behärskade litteraturen, och han ser i henne ett tidevarv som går i graven.

— Och han har efter hennes död hängt upp hennes röda toffel ovanför sin säng.

— Har Zachris blivit symbolist?

— Och så har han rest ett minnets tempel åt den stackars obetydliga Jenny, det vill säga åt sin egenkärlek, ty glömmen ej: det var hans hustru! Hans!

Vad säger Kilo?

— Det vackra som fanns hos Jenny, utplånade han. Såg ni ej hur hon blev lik honom?

— Lika rå!

— Aldrig var hon så mot mig.